Film: Sindre Kolbjørnsgard, Bild: Ronny Kiaolehn, Text: #MagLaGBG
Att med familjen få följa hur barnen i sin egen takt möter upplevelserna med att ta sig ut på egna ben i sagolikt vinterlandskap, är kanske det mest belönande man kan tänka sig.
Men dessa turer som skall skapa gnistrande barnögon, glatt mumsande på skogaholmslimpa genom munnar dekorerade med choklad-mustasch.
Det är inte samma turer som pappor och mammor släcker sin adrenalintörst med på deras flykt från vardagens fjättran till skrivbordet.
Lösningen blir att pappor och mammor omväxlande smiter ut på vilodagarna och likt som på julafton berättar att de skall ut för att köpa tidningen.
Ensam söker sig pappor och mammor till tidningsaffären på den kanske högsta toppen i området. Med sikte inställt på naturen, utmaningen och adrenalinet som skall hålla sinnet friskt under kommande månader av arbete i gruvan.
Där upp där allt litet har så mycket mer verklig betydelse, varje fotsteg, stavtag och skidsväng som alla innehåller en liten risk för stukning eller värre. Varje dragskedja som inte får gå sönder varje vante som inte får tappas, varje liten del i en skidbindning som måste hålla ihop.
Alla dessa små ting är skillnaden mellan de där lyckorusiga upplevelserna med känslan av verklig närvaro och den mycket allvarliga och farliga situationen, situationen där man helt enkelt inte kan ta sig tillbaka själv. I de lägena blir det snabbt kallt på Norska 1500 meters bergstoppar i Januari…..
Så vad gör man då om man vill försäkra sig om att fortsätta komme hem på kvällarna oavsett om man är hel och fixar det själv eller så trasig att man behöver hjälp?
Vissa säger att lösningen heter Garmin InReach ….. kanske 66i?
Lägg till kommentar